#aixperience
kolla gärna in alla våra bilder på instagram! #aixperience
/Elin
Idag är det torsdag. Vi har varit här i fyra dagar och man börjar nu lära sig att hitta och få lite rutiner i denna något konstiga vardag. I allmänhet har mina dagar sett ut så här:
Mellan 9-12.30 är vi i skolan. Efter det slänger jag i mig en pizzaslice från den lilla pizzavagnen som står vid skolan (detta måste fixas i Sthlm. Bästa snabbmaten någonsin) innan jag skyndar mig till min salladsbar. Där får jag diska, hacka grönsaker och torka av bord. När jag inte har något att göra ber jag oftast om en ny uppgift direkt eftersom att det inte finns något stelare än att stå och glo i köket. Detta har resulterat i att jag till exempel har fått torka bord som redan är torkade och plockat ur alla saker ur ett skåp för att sedan sätta in dessa igen. Det har därför känts helt okej när min chef efter en timme sagt åt mig att jag kan ta en sallad och gå. Efter praktiken har jag oftast mött upp resten av gänget som inte jobbar på någon uteservering/biljardbar och bland annat snackat ut om de bisarra situationer vi hamnat i pga kommunikationsproblem…
Språket är självklart svårt och samtalen på jobbet och vid middagsbordet kan bli rätt komiska. Men jag har insett hur viktigt det är att våga prata, våga säga fel och att våga testa. Jag har klarat mig otroligt långt på att bara försöka. Till exempel hade jag en lång diskussion vid middagen för någon dag sen om allt från homosexuellas rätt till äktenskap, adoption och högerextremism. Allt pga att jag pratade runt ord jag inte kunde. Som när jag skulle förklara hur Sverigedemokraterna växt fram, ”Rasister som slutade slåss. Dom blev snällare. Men egentligen är dom fortfarande dåliga. och rasister.” Japp. Ungefär exakt så sa jag. Men min värdfamilj förstod precis vad jag menade och började direkt jämföra med Marine Le Pen och Front National.
Livet i Aix är helt enkelt fantastiskt. Jag går runt i ett ständigt lyckorus. Men nu ska vi laga mat innan jag ska möta upp gänget. Det är tydligen på torsdagar Aix vaknar till liv… (Till er lärare som läser: Nej, vi ska inte festa och ja, vi kommer vara hemma i tid)
Pussohej!
/Ida
Bonjour à-tous!
Jag sitter i Lindas rum och bloggar, mitt rum har nämligen ingen wifi. Ibland knackar jag på här bara för att få uppdatera Instagram!
Vi har varit här i Aix två dagar nu. Resan gick bra, alla fick sitt bagage till skillnad från de som åkte förra perioden. Middag åt vi klockan 20 (mycket senare än vad jag är van vid) och utmattade gick vi sen och la oss.
Igår morse möttes 13 nervösa elever utanför skolan. Vi hade lektioner på förmiddagen och vi som ska faire le stage fick på eftermiddagen gå och presentera oss på våra praktikplatser. Jag ska vara på klädbutiken American Apparel på huvudgatan Cours Mirabeau. Eftersom staden är liten är det nästan den enda stora gatan. Nu såhär innan jul har de satt upp en julmarknad utmed gatan. Karuseller för barn, stånd med godis, vin och prydnadsaker och otroligt fina ljusslingor i träden. När det blivit mörk är det väldigt mysigt att bara strosa runt på Cours Mirabeau.
Idag var första dagen jag jobbade på AA. Alla var jättetrevliga och pedagogiska, jag kände mig välkommen där.
Efter bara två dagar är jag helt slut i huvudet. Man inser hur viktigt kommunikation är och hur svårt det kan vara att göra sig förstådd på ett främmande språk. Det går knackligt framåt, men det går framåt!
Det är otroligt häftigt att vara här! Jag valde Kungstensgymnasiet för möjligheten att göra denna resa (och av några andra anledningar också såklart!) Jag har alltid tänkt ”det är sista året, det är långt kvar till den resan. Det är i slutet av gymnasiet” men när vi satt på bussen från Marseille på hitresan gick det upp för mig hur fort tiden går när man han roligt! Det går inte att föreställa sig, känslan när vi träffades på Arlanda var i en klass för sig! Ni som går eller kommer gå på KSG har verkligen någonting att se fram emot.
Nästan alla i gruppen istagrammar härifrån därför har vi skapat en hashtag. Se våra bilder på #aixperience
/Elin
Bonjour!
Jag heter Ida och kommer guida er igenom dessa tre veckor här i Aix-en-Provence.
Nu är det två dagar sen 13 vilsna KSGare landade på flygplatsen i Marseille. Jag har aldrig vart så nervös eller sett mina vänner så nervösa som då. Paniken över om vem man skulle bo hos och om man skulle överleva de kommande tre veckorna hängde i luften. Men sedan dess har paniken lagt sig, vi hunnit lära känna både varandra och våra värdfamiljer bättre, vart i skolan på förmiddagarna och gått vilse i denna lilla pittoreska stad ett flertal gånger. Jag har hamnat hos en underbar familj som är otroligt hjälpsam och pratglad! Under första middagen pratade vi bland annat om Ingmar Bergman eftersom att både far och son tydligen gillar att titta på Det sjunde inseglet på svenska utan varken fransk eller engelsk text..
Idag var första dagen på min praktikplats, en salladsbar precis vid huvudgatan. Där fick jag en tshirt, ett förkläde och en slags mössa för att sedan diska, hacka tomater och torka bord i en timme innan cheferna tyckte att jag förtjänade att göra mig en sallad och gå hem. Imorgon ska jag förhoppningsvis få lära mig mer om hur man serverar kunder och liknande..
Än så länge har det gått rätt bra med franskan. Både familjen och en av cheferna kan engelska så i nödfall så går det att ta till, men oftast räcker det med den lilla franskan jag kan och teckenspråk. De värsta som har hänt mig hittills är nog när jag första kvällen skulle hälsa på sonen i familjen – Han ville kindpussas. Jag ville skaka hand. Kaos.
Den här staden är fantastiskt vacker. Speciellt på kvällen när huvudgatan, Cours Mirabeau, är täckt av julbelysning.
Pga dåligt internet och brist på tid tar nu det roliga slut. Men jag ska försöka uppdatera er så ofta jag kan.
Au revoir et à bientôt!